Nu när jaktsäsongen på varg och lodjur har inletts och björnjakten runt hörnet har förvaltningsrätten och kammarrätten nämnts i allt fler artiklar.

Därför tänkte jag att det kunde vara en bra idé att gå igenom hur Sveriges överklagandeprocess fungerar – steg för steg.

I Sverige finns 21 län och därmed 21 länsstyrelser som ansvarar för den statliga förvaltningen i respektive län. Länsstyrelserna arbetar på uppdrag av riksdagen och regeringen inom flera olika samhällsområden.

Varje år får varje regional- och nationell statlig myndighet ett regleringsbrev från regeringen som anger vilka mål och uppdrag myndigheten ska arbeta med, inom de ramar som riksdagen har beslutat om. Till exempel kan det handla om att sänka vargens referensvärde.

Länsstyrelser är regionala statliga myndigheter, medan Naturvårdsverket är en nationell statlig myndighet.

Beslutet om att sänka vargens referensvärde handlar om Sveriges rovdjursförvaltning och måste därför bli godkänt av Naturvårdsverket, en nationell statlig myndighet, innan en regional.

Naturvårdsverket gör en plan för rovdjursförvaltningen, baserad på vetenskap. Planen används som grund för beslut om jakt och rapporteras till EU i de vanliga rapporterna enligt art- och habitatdirektivet.

Efter att Naturvårdsverket har gett det övergripande beslutet, skickas beslutet om antalet vargar som får skjutas till länsstyrelser inom respektive rovdjursförvaltningsområde – norra, mellersta och södra.

När länsstyrelser runt om i Sverige offentliggjort sitt beslut öppnas det för överklagande av berörda parter (vanligtvis under tre veckor). Om ett beslut överklagas prövas det först av förvaltningsrätten.

Om förvaltningsrätten avslår överklagan kan ärendet, vid ytterligare överklagande, skickas till kammarrätten, som sedan fattar det slutliga beslutet.