Vegolunch, ja tack!

Om anden i Aladdin hade gett mig en av mina önskningar, hade jag utan tvekan förvandlat hela världen till veganer. Men det betyder inte att jag tror att det någonsin kommer att hända.

Ja, jag är vegan

När jag blivit frågad om varför jag blev vegan har svaret alltid varit att jag inte vill orsaka djur smärta. Det svaret har alltid varit glasklart för mig, men resan mot att förstå vad som är glasklart har jag lärt mig mer om under åren.

I början var det glasklara att sluta äta kött och mejeriprodukter. Smink- och hudvårdsprodukter, liksom mode, tog längre tid för mig att navigera och utesluta.

Jag kan helt ärligt säga att jag fortfarande inte har svar på alla frågor om hur jag som vegan ska navigera vissa situationer. Men jag går alltid tillbaka till mitt skäl, och frågar mig själv: Kommer det jag gör att orsaka ett djur smärta?

En sak som jag har reflekterat på genom åren är andras skäl till att bli vegan. Oavsett om jag egentligen inte bryr mig om andras skäl utan oftast bara blir glad om någon är nyfiken på veganismen, så har jag inte kunnat avstå från att dra slutsatser.

När jag var yngre och ville gå ner i vikt brukade jag försöka sluta äta choklad. Men jag lyckades aldrig hålla mig borta från choklad i mer än några dagar. Om vi bortser från att jag uppenbarligen hade en skev syn på min kropp och att sockerberoendet säkert var en bov, så fanns det inget skäl som vart starkt nog för att bära upp mitt mål att sluta äta choklad.

Det är lite så jag ser på veganismen. Varje fiber i min kropp känner att det är moraliskt fel att orsaka djur smärta. De personer jag känner som inte har “klarat av” att vara veganer, enligt min uppfattning, saknat ett tillräckligt starkt skäl för att avstå djurprodukter.

Jag säger inte att man måste vara stark för att kunna vara vegan, men jag tror att man behöver ett starkt skäl som gör beslutet glasklart.

Med det sagt, här är min åsikt om Peter Kullgrens tappra försök till att stoppa den “tvångsvegetariska skollunchen”.

Stoppa den tvångsvegetariska lunchen!

I sitt inlägg på Instagram skriver landsbygdsminister att vegetariska skolluncher inte räddar klimatet, och att äta vegetariskt riskerar skolbarnens förutsättningar att må bra och klara skolan.

Min första tanke är att Kullgren har rätt i att vegetariska luncher inte kommer att rädda klimatet. Att bli “tvingad” att äta en vegetarisk lunch i skolan räddar inte klimatet, men det är ett bra steg mot att mina Sveriges köttkonsumtion och därmed mängden av växthusgaser och metanutsläpp.

En omfattande granskning om Meatless Mondays skriver att cirka 30% av alla mänskligt orsakade växthusgasutsläpp kommer från matsystemet. Djurhållningen står för ungefär 14.5% av de totala utsläppen, vilket innebär att nästan hälften av matsystemets utsläpp kommer från djurhållning.

Dessutom gäller det även metan: ungefär 30% av de metanutsläpp som orsakas av människor kommer från djurhållning.

Kommer ni ihåg den här klassikern?

Enligt Livsmedelsverket bör svenskar endast äta upp till 350 gram rött kött i veckan.
Om ett barn äter en macka med en skiva påläggskorv varje dag i veckan, motsvarar det 84 gram rött kött eftersom en skiva påläggskorv innehåller ungefär 12 gram. Då återstår 266 gram för att hålla sig inom den rekommenderade gränsen.

Om familjen dessutom serverar Ica:s klassiska bolognese recept två gånger i veckan, vilket motsvarar cirka 125 gram kött per portion, lägger vi ytterligare till 250 gram. Då hamnar vi på 334 gram totalt, nästan hela den rekommenderade mängden, trots endast sju mackor och två bolognesemiddagar.

Det får mig att fråga: Räcker verkligen bara en vegetarisk skollunch i veckan för att säkerställa barnens hälsa?

Det kommer alltid att finnas skäl till att barn väljer att inte äta skollunchen. Jag minns själv när det serverades fiskgryta och jag och mina klasskompisar plockade mat på tallriken för att undvika en tillsägelse, men senare slängde den när matpersonalen inte såg. Vi åt istället knäckemackor med smör och grillkrydda.

Att var tredje högstadieelev väljer att inte äta skollunchen beror främst på skolmiljön och inte på grund av maten, skriver Livsmedelverket i januari 2026.

Men tale is old as time.

En studie från 2003 visade att var fjärde elvaåring inte åt skollunch. Studien gjordes av Livsmedelsverket på uppdrag av jordbruksdepartementet. Den visade också att det finns skillnader mellan barn beroende på familjens ekonomi och utbildning.

Enligt Läkartidningen 2009, åt mindre än 80% av svenska högstadieelever lunch i skolan mindre än fyra till fem dagar i skolveckan. Barn med högutbildade mödrar åt oftare skollunch än andra.

En annan studie, nämnd i samma tidning, undersökte kvaliteten på skolmaten efter Livsmedelverkets riktlinjer. Den visade att även om skolorna serverade köttfärsrätter, fick barnen inte tillräckligt med protein eller järn eftersom skolorna använde billigare halvfabrikat istället för riktig köttfärs.

Jag tycker uppenbarligen att det är en bra idé att servera vegetarisk mat en gång i veckan, och enligt Livsmedelsverket verkar det inte skada barnen lika mycket som landsbygdsministern tycker.

Om vad Kristdemokraterna säger är sant, att klimatfrågan är vår tids största utmaning, och regeringen valt att medverka i EU:s beslut om ‘Fit for 55’ beslut om minskade utsläpp, känns det ologiskt att som landsbygdsminister lova att arbeta mot den tvingade vegetariska skollunchen.

Jag hoppas att Kullgren är lika kritisk när pannkakor eller potatisbullar serveras i skolan.